Samsö: Den lilla ön som blev ett globalt klimatföredöme – och nu en global helpdesk

År 1997 utmanade danska regeringen öar och kommuner; vem kunde presentera den mest realistiska planen för att bli 100% självförsörjande på förnybar energi? Den lilla ön Samsö mellan Jylland och Själland vann, och fick – i princip ingenting annat än äran. Men det räckte för att sätta igång arbetet med att på tio år bli helt självförsörjande på el; ett arbete som satt Samsö på klimatets hall-of-fame.

Basläget var att 95% av elen kom från Jylland via kabel, bara 5 % kom från några små vindkraftverk.

Redan året efter, 1998, började processen att välja plats för vindkraftverken som sågs som helt centrala i att ersätta beroendet av el från fastlandet. Då insåg man också att det ur vindsynpunkt optimala läget för snurrorna och det som totalt sett är det bästa var två helt skilda saker; utan den folkliga förankringen skulle omställningen aldrig bli av. Därför hölls ”en massa möten med öl och starkt kaffe men inga power points”. Alla vindkraftverk flyttades jämfört med planen och alla erbjöds att bli medfinansiärer, vilket hundratals av Samsös drygt 3700 invånare blev.

År 2000 sattes de första av 11 vindkraftverk på 1 MW upp; kanske inte en optimal storlek för vinden men väl dimensionerad för att få bred acceptans, särskilt som sex mindre vindkraftverk kunde tas ned samtidigt.

2005 öppnar Samsö världens då största off-shore vindkraftpark med 10 verk på 2.3 MW var.

År 2007 var ön 100 % självförsörjande på förnybar energi från vind, sol och biomassa. För det krävdes inte mer än ca 35% av den lokalt tillgängliga, förnybara biomassan, varav 67% av halmen.  Inget av biogaspotentialen har använts än, och merparten av möjligheterna inom vind och sol är förstås outtappade.

Samma år invigdes Samsö Energiakademi. Därmed inleddes ett nytt kapitel i öns historia; från att fokusera på omställningen i sig till att alltmer lyfta fram berättelsen om arbetet. På akademin samlas små och stora energiprojekt, som tillsammans engagerar en stor del av befolkningen. Mötesformen heter ”En back öl och starkt kaffe” och tid för alla att komma till tals, snarare än presentationer och proffsiga powerpoints. Att vara delägare i omställningen har också varit viktigt; tre av vindkraftverken ägs av lokala bönder som gått samman och de två sista har sålts kooperativt till ett antal små aktörer. På samma sätt förhåller det sig med kraftverken och fjärrvärmeverken, där halmen omvandlas till värme.

2013 lanserades planen för att helt avsluta all fossilanvändning till år 2030, och de tre färjorna till fastlandet identifierades som största enskilda fossilförbrukaren. De har dessutom över åren förbrukat allt mer energi eftersom tekniken varit i stort sett oförändrad men turerna blivit fler. Insikten ledde till att Samsö, tvärtemot alla trender av utlokalisering och upphandling, övertog driften av färjan för att kunna ställa om den till biobränsle.

2015 gick första resan med Prinsesse Isabella, en färja driven av flytande gas som på sikt ska vara gjord av biomassa. 160 bilar och 600 passagerare ryms.

Prinsesse Isabella. Foto: Mattias Goldmann

2017 är det dags för nästa stora projekt, Samsö 3.0, där hela ön ska bli en cirkulär bioekonomi. Mycket mer konkret än så är det inte än så länge; först ska ölen och kaffet drickas, sen kan vi få veta mer.

2018 ska en ny biogasanläggning invigas, mittemot den stora syltningsfabriken som tillsammans med jordbruket och hushållen ska stå för huvuddelen av råvaran. Anläggningen tänks också använda särskilt odlade kvävefixerande grödor och gräs från golfbanan – två av projekten inom cirkulär ekonomi. Största användaren ska bli färjan till Århus, som ju redan går på flytande naturgas. Men att producera flytande biogas är inte helt enkelt, så de första åren blir det snarast komprimerad biogas som med grön gas-principen används i kollektivtrafikens bussar på Jylland.

2020 ska 50% av bilparken på Samsö drivas med el och förnybara drivmedel. Det ser tufft ut, även om kommunen själv har bytt alla sina bilar till eldrift – utom två som fortfarande behövs de gånger man ska ta sig till Köpenhamn, men snart är de borta också. Elbilarna laddas under det stora solcellstaket utanför kommunhuset som nu varit med på otaliga tv-inslag världen över. Trots att kommunen satt upp en rad laddplatser runt om ön, har befolkningen inte varit snabb att haka på, mycket för att Danmark inte haft särskilt stark stimulans för elbilar och laddinfrastrukturen brister så fort man kommer till fastlandet, men också för att Samsös befolkning har klart lägre intäkter i snitt än Danmark som helhet.

Trots att ön är liten och de allra flesta platser enkelt nås med cykel, särskilt om den är eldriven, är det dieselbilar vi ser överallt. Därför planerade Samsö att göra biodiesel av raps men det har skrinlagts, både för att man tagit intryck av diskussionen om biobränsle och klimat, men mest kanske för att ingen raps odlas på ön.

”Det bli’r på øn” har varit devisen för hållbarhetsarbetet under alla år, och nyckeln till att engagera de boende. Det har också lett till fler arbetstillfällen; Samsöbor bygger inte vindkraftverk men kan uppföra och serva dem och arbetar med biobränslepannorna. Enbart Energicentret har gett tio arbetstillfällen. Också själva besöken ger arbeten; ofta kommer 30-50 personer per dag till Samsö för att få grön inspiration. Det har förstås gjort besöksnäringen positiv till omställningen, särskilt som energicentret betonar hur viktigt det är med minst en övernattning för att förstå omställningen. Öns turistansvariga har också helt bytt hållning; i början av processen sade de att vindkraftverken betyder slutet på turismen, nu pryder vindkraftverken framsidan av turistbroschyren.

Utmaningarna är stora för Samsö. Att hålla igång ett engagemang år ut och år in är inte lätt, och omställningen blir svårare när den kommer närmare den egna vardagen och kräver större beteendeförändringar. Samtidigt är den partipolitiska enigheten total; omställningen ska fortsätta.

Se tre minivideos om Samsös klimat- och förnybarhetsarbete här: