Tankar från en Twizy

En vecka i Renaults lilla el-Twizy väcker tankar om vad som egentligen är en supermiljöbil, om stadsplanering och om smålekens betydelse.

Småleken har betydelse. Varje morgon åker20160814_210339 jag in till Stockholm, liksom tusentals andra. Bilköerna är långa och består mestadels av uppemot fem meter långa bilar med en enda person i, vanligen en man. Cyklar jag, kommer jag snabbt förbi där det finns cykelbana eller kan krångla mig fram i luckorna mellan bilarna. I Twizyn blir jag stående mellan stor-bilarna, liksom de få andra som valt ett tre- eller fyrhjuligt fordon; vi tar mindre plats i trafiken men har inte mycket för det. Men om många skulle ha fordon lagom stora för normalbehovet, skulle köerna minska kraftigt. Twizyn är hälften så lång som en Volvo V70, och i köerna står man nästan kofångare mot kofångare. Köerna skulle minskas, alla skullekomma snabbare fram.

Premierna är fel utformade. Den som köper en elbil får 40 000 spänn i supermiljöbilspremie, den som köper en Twizy får noll. Twizyn går på el, är super-energieffektiv och tar minimalt med utrymme i anspråk. Men den har ett fel: Det är formellt sett ingen bil och då är bidraget noll. Den som reser till och från jobbet i bil får dra av 18,50 kronor per mil, den som gör samma resa i en Twizy får bara dra av nio kronor milen – trots att Twizyn minskar trängseln och bullret. Det 40% sänkta förmånsvärdet för elbilar gäller inte heller Twizy… för det är ingen bil. Samma sak gäller västkustens Clean Motion, el-scootrar och elcyklar; den som väljer något miljömässigt ännu smartare än en elbil blir helt utan ersättning. Det är dumt.

20160811_134732P-platser på gatan är slöseri. Med Twizyn finns det alltid en plats att parkera på, ofta i utrymmet mellan två SUV:ar. Men hu vad mycket plats som upptas av parkerade bilar, ofta vår finaste gatumark eller torg som borde användas till något annat. Och vad lite bilisten betalar för att använda denna mark, kanske en tjuga i timman medan en duktig krögare lätt får in det tiodubbla om hen får ställa upp en uteservering där – eller så kan vi ha träd där och få bättre innerstadsluft.

Trafiken bullrar. Twizyn jag lånar en vecka är extrautrustad med dörrar, men sidofönster har den inte. Det är underbart när vädret är underbart, tråkigare när det regnar (då förvandlas baksätet till ett tråg) och inte skoj alls när man kör med massor av andra bilar på motorväg. Då fattar man hur stora de är, hur mycket de bullrar. Detta buller avhjälps bara delvis med elbilar – det irriterande motorljudet är borta, men det diffusa bruset från motorvägen kommer mycket från däck mot vägbana. Alltfler upplever sig bullerstörda och innerstan kan inte bli ett enda bullerplank – här måste vi komma på smartare lösningar.

20160811_18555180 km/h räcker. Twizyn toppar 85 km/h, lite mindre i en seg uppförsbacke som sätter den lilla elmotorn på prov. Det låter lite men räcker gott även för ett pendlarfordon; deflesta stadsmotorvägar har 80 km/h som gräns och snabbare finns det ingen anledning att låta trafiken gå där det finns oskyddade trafikanter.

Test av själva fordonet Twizy har jag skrivit förut, och äregentligen mindre intressant. Ser du bilen, förstår du upplevelsen, på väldigt mycket gott och lite ont. Det mer spännande är de tankar det ger upphov till att färdas som bilist men inte vara det. Tänk vad härligt det är att det fortfarande går att göra saker så mycket smartare än idag!

 

Mattias Goldmann, grundare 2030-sekretariatet

20160816_083259